Psyksjuk på jobbet!
Äntligen fredag, en minst sagt tuff vecka går mot sitt slut.
Den där första panikångestattacken (på väldigt väldigt länge) i ridhuset onsdagen förra veckan visade sig bara vara början på en hel rad återkommande panikattacker. Alla i form av olika karaktärer och intensitet. Den värsta jag upplevt, kankske nånsin, kom i början av veckan vid lunchtid, också den utan förvarning, på jobbet!! Ett av mina värsta scenarium, att drabbas av panikångest på jobbet, att mina kollegor skulle se mig i en av mina värsta stunder, helt otänkbart.
Men som sagt, vid lunchtid kände jag hur jag blev svimfärdig på ett möte, hjärtat började bulta lite fortare och rösterna från mötet blev allt längre bort. Svimma inte, svimma inte, tankarna snurrade och jag tog stöd mot en soffa. Mötet tog slut! Äntligen! UT ifrån rummet, jag måste ut härifrån snabbt så ingen upptäcker vad som händer.
Den där första panikångestattacken (på väldigt väldigt länge) i ridhuset onsdagen förra veckan visade sig bara vara början på en hel rad återkommande panikattacker. Alla i form av olika karaktärer och intensitet. Den värsta jag upplevt, kankske nånsin, kom i början av veckan vid lunchtid, också den utan förvarning, på jobbet!! Ett av mina värsta scenarium, att drabbas av panikångest på jobbet, att mina kollegor skulle se mig i en av mina värsta stunder, helt otänkbart.
Men som sagt, vid lunchtid kände jag hur jag blev svimfärdig på ett möte, hjärtat började bulta lite fortare och rösterna från mötet blev allt längre bort. Svimma inte, svimma inte, tankarna snurrade och jag tog stöd mot en soffa. Mötet tog slut! Äntligen! UT ifrån rummet, jag måste ut härifrån snabbt så ingen upptäcker vad som händer.
Tog mig i "säkerhet", försöker intala mig själv att andas lungt och sitta ner en stund, jag känner hur armarna börjar domna och huvudet känns stumt...Paniken väller över mig.
Jag går så fort jag bara förmår ner till källaren och vårat omklädningsrum, jag tänker måtte jag hinna fram innan jag svimmar, eller kanske till och med dör?
Stänger dörrren bakom mig och sätter mig ner. Andas, tänk lugna tankar, ingen fara.....
Hjärtat slår i raketfart det känns i hela kroppen, rummet snurrar och det känns tungt att andas, armarna känns fortfarande domnade och tillslut skakar både benen och armarna och trötthetskänslan utan dess like sköljer över mig...
Vad händer varför tar det inte slut?? Är det NU jag ska dö?
Såhär fortsätter det i nästan en timme, jag har fått sällskap av en kollega som tillslut övertalar mig att ta mig till hälsocentralen, hon känner gång på gång min puls som slår sååå fort och hårt fortfarande. Även om jag försöker intala mig själv att jag vet vad det rör sig om, så finns ändå dödsångesten där och kollegans ord om att det är något som inte stämmer får mig att gå med på att ändå gå över till hälsocentralen (som ligger på andra sidan gatan).
Det tas EKG och blodtryck och jag träffar läkaren. Diagnos: Du har med största sannolikhet drabbats av en panikångestattack!
Okej så det är egentligen inget fel på mig...hur ska alla förstå?
Vad ska alla tro om mig nu?
Jag går så fort jag bara förmår ner till källaren och vårat omklädningsrum, jag tänker måtte jag hinna fram innan jag svimmar, eller kanske till och med dör?
Stänger dörrren bakom mig och sätter mig ner. Andas, tänk lugna tankar, ingen fara.....
Hjärtat slår i raketfart det känns i hela kroppen, rummet snurrar och det känns tungt att andas, armarna känns fortfarande domnade och tillslut skakar både benen och armarna och trötthetskänslan utan dess like sköljer över mig...
Vad händer varför tar det inte slut?? Är det NU jag ska dö?
Såhär fortsätter det i nästan en timme, jag har fått sällskap av en kollega som tillslut övertalar mig att ta mig till hälsocentralen, hon känner gång på gång min puls som slår sååå fort och hårt fortfarande. Även om jag försöker intala mig själv att jag vet vad det rör sig om, så finns ändå dödsångesten där och kollegans ord om att det är något som inte stämmer får mig att gå med på att ändå gå över till hälsocentralen (som ligger på andra sidan gatan).
Det tas EKG och blodtryck och jag träffar läkaren. Diagnos: Du har med största sannolikhet drabbats av en panikångestattack!
Okej så det är egentligen inget fel på mig...hur ska alla förstå?
Vad ska alla tro om mig nu?
Att jag är psyksjuk och svag? Att jag inbillar mig och borde tänka glada tankar?