Debuten
På onsdagar har E ridning, 18.10 börjar den, jag jobbar till 17, är hemma 17.15 vi bör vara på plats i stallet 17.45. En halvtimme har vi på oss att äta, byta om och ta oss till ridningen, en baggis! De fixar vi utan problem, efter en stressig dag på jobbet o med andan i halsen...
Kanske har dessa onsdagar, livspusslet i stort, en del i debuten..
Debuten?
De var just en av dessa onsdagar, en helst vanlig onsdag efter jobbet och på ridningen med E som jag satt där på läktaren och tittade på ridlektionen, bredvid en annan mamma..Det var då som känslan av obehag infann sig, helt utan förvarning, det blinkade framför ögonen, lamporna i ridhuset kändes så otroligt starka, mammans prat var som i en annan värld, hjärtat bultade och jag kände mig illamåend. Mamman pratade på och jag svarade, hon anade inget-inget syntes utanpå, det enda som virlade runt i mitt huvud var någon sorts utrymmningsstrategi- hur skulle jag undvika att svimma, eller ev. dö där och då inför E och ridgruppen? Skulle jag bara resa mig upp och gå, gå ifrån den pratande mamman, och E på hästryggen? Nej det var inget alternati, det skulle ju verka konstigt och E skulle ju bli förtvivlad ! Jag måste sitta kvar, det får bära eller brista, jag skickade ett sms till F, " kom hit nu! "Jag Tänker att bara han hinner komma innan det händer..
Minuterna går så sakta, mamman pratar på, hjärtat fortsätter att bulta, hela kroppen känns obehaglig och en ohygglig trötthet kommer över mig, måste vara såhär det känns innan man dör....