Mitt vardagliga liv

Uppstart på Sertralinet gör susen, börjar sakta men säkert känna mig som människa igen.

Trodde och tyckte dock att jag skulle klara mig utan den där lilla tabletten som jag haft i såå många år, allt har ju bara funkat.

Känns tungt och tråkigt att känna att man är i behov av medicin för att kunna leva normalt.

Men om det är de som krävs, för att inte hela tiden känna sig begränsad och vara rädd för att närsomhelst drabbas av en panikångestattack, ständigt ha ett tryck över bröstet och titt som tätt få hjärtklappning och  få svimmningskänslor, då är det väl såhär det måste få vara just nu.

Veckan har varit upp och ner.

Jag har promenerat en hel del vilket har visat sig vara kanon för både kropp och själ : )

Idag tog jag mig iväg på E:s ridning efter jobbet, förra veckan hade det inte varit möjligt.

Så som sagt, -Snart på banan igen!! 🤗🤗