Mitt vardagliga liv

 

 

 

 

 

 

 

Fredagen den 11 juli, närmare midnatt började värkarna (vilket jag inte visste då..) Jag hade lätta sammandragningar som kom lite då och då, men jag hade ändå en känsla eller snarare kanske en önskan (?! ) om att det hela kanske faktiskt började nu..

 

Eftersom jag haft sammandragningar mer eller mindre regelbundna vid flera tillfällen tidigare så vågade jag ändå inte tro att det var på riktigt denna gång..

 

Men hur som helst så gick jag och la mig nere på soffan, jag sov ett par timmar och vaknade sedan igen av mera sammandragningar, tydliga men inte smärtsamma. De håller i sig ca 1 minut och kommer med ca 6 minuters mellanrum.

Efter att ha klockat ungefär 40 minuter somnar jag om och sover till ca 03.00, sammandragningarna/värkarna är tydliga och spänner ganska mycket, de är inte lika regelbundna nu, håller i sig mellan 1- 1,5 minut och kommer med 2,5-5,5 minuters mellanrum.

När jag har klockat lite över en timme, ringer jag förlossningen för råd..

 

Dom tycker att jag ska vänta ett tag till, verkar inte riktigt vara på g..

Råder mig att ta en Alvedon och gå och duscha.

 

Klockan har blivit 04.45, jag tar en Alvedon och duschar och gör mig iordning.. jag känner att jag vill ändå åka till förlossning för kontroll...

 

Är det på G eller inte??

 

Jag upplever det som om värkarna avstannar lite, men när dom väl kommer tycker jag att de gör ont.

Jag vilar en stund, 5.40 bestämmer jag mig för att ringa till förlossningen igen och be om att få komma in...

 

Strax efter 06.00 är jag på förlossningen.

 

Vi tar en ctg-kurva under ca 20 minuter och de bekräftar att jag har lite värkar...

Efter en undersökning, ca 6.40,  konstateras att jag är öppen 4 cm!

 

Jag blir kvar på förlossningen, idag ska bebisen komma.....!

Efter 9 månaders väntan, längtan  och spänning är dagen här, 7 dagar innan beräknat datum dessutom...

 

Jag blir lite omtumlad efter beskedet, jag hade nog ändå inte väntat mig att jag skulle föda barn den här dagen, och nu snart inom några timmar..

 

F var fortfarande hemma i sängen, barnen sov och vi hade inte ornat någon barnvakt..

 

Jag ringer hem och säger att jag blir kvar och att han bör komma....F ringer runt o försöker fixa nån som kan ta hand om barnen, utan resultat...

 

7.15 har jag fått ett rum, jag sitter i en fotölj, värkarna kommer tätt och är ganska kraftfulla.

Strax innan 8. 00 ber jag om ryggbedövning.

 

 

F får tillslut  tag i farmor och farfar och lämnar barnen där.

Strax efter 8.00 är han på förlossningen.

 

En ny undersökning görs, nu är jag öppen ca 7 cm.

 

Kl. 9.00 kommer narkosläkaren (Ä N T L I G E N!) och jag får min ryggbedövning. Den verkar nästan omedelbart, och det är ju helt fantastiskt! Jag kan slappna av nästan en hel timme.

 

Runt 10.00 hjälper inte längre bedövningen, jag är helt öppen och tappen är borta.

 

10.40 går vattnet och fosterhinnan kommer ut..

 

10.50 börjar krystvärkarna, hon är ute på 4 värkar - 11.05 kom hon, vår efterlängtade lilla flicka!!

 

3640 gram och 50 cm lång, 10 fingrar och 10 tår. bara helt underbar!

 

 

 

När jag låg där mitt i alltihopa trodde jag nog att jag skulle dö av smärta, men såhär i efterhand är jag supernöjd över förlossningen.

Jag tycker att det var över all förväntan och att det gick smidigt och bra!

 

Planen var den att jag skulle in på förlossningen den 16 juli (tre dagar innan beräknat datum) för ev. igångsättning, detta p.g.a. min extrema förlossningsrädsla.

 

Med Elma blev jag igångsatt, och den förlossningen var det värsta jag upplevt tror jag, jag sa mycket lång tid efteråt att detta gör jag aldrig aldrig om!

 

Albin föddes med planerat snitt, av samma anledning.

 

Så alltså, jag är så nöjd över hur det blev, nu har jag provat en förlossning av varje ;)