Tillbaka
Har fått tillbaka lusten att skriva igen, så jag tänkte varför inte fortsätta på bloggen som jag startade för ca 11 år sedan =)
Under de 8 första åren använde jag bloggen ganska flitigt, har kollat igen några av inläggen som publicerats genom åren. Det har varit många ganska lätsamma och ytliga inlägg men även ytterst personliga inlägg. Det är som en dagbok, fylld med minnen som alltid kommer ligga här på nätet. För många är det kanske en olustig känsla att det man publicerar alltid kommer att finnas nånstans ute i cyberspace..
Jag väljer att tycka att det är ok, okej att mina känslor och tankar kan få finnas här på bloggen för mig själv och för den som vill läsa.
Jag kanske har ett bekräftelsebehov, eller ett behov av att få berätta min historia, få öppna mig och bara vara jag.
Det enda som skrämmer mig lite är att jag kanske ibland är lite för öppen med mina känslor och tankar kring att vara mamma, att utan filter skriva precis vad känner som mamma. Hur kommer barnen reagera om dom någon gång stöter på min blogg, kommer dom ta det på fel sätt eller kommer dom förstå, förstå att trots tuffa stunder så är kärleken till sina barn villkorslös?!
Vad tycker ni om personliga bloggar?