Mammas lilla hjälte!
Vi satt i bilen och var bara några minuter hemifrån, helt plötsligt skriker Albin förtvivlat från baksätet
-mamma hjäälp!
Jag frågar vad som har hänt och vänder mig om, han blöder ifrån näsan..
Han är skärrad och ledsen, jag säger att han ska lugna sig det är ju ingen fara..
Han har petat sig i näsan säger han..
Jag fortsätter köra hemåt, han skriker igen
-mamma det kommer i munnen också
Åh herreguud är min tanke när jag återigen vänder mig om o ser hur blodet pulserar ut ur munnen, han är helt blodig runt munnen och ner på haken och halsen..
SHIT!
Nu har vi kört in på gården, jag tar upp mbilen samtidigt som jag försöker lugna ner Albin och tala om att det absolut inte är någon fara alls :/
Albin lugnar sig och är sååå duktig.
Jag börjar med att slå numret till rådgivningen, men när jag ser att det fortfarande kommer blod ut ur munnen så ångrar jag mig och ringer faktiskt 112..
Under tiden som jag pratar med tjejen på larmcentralen har jag hunnit köra ut bilen från gården och börjat köra in mot stan, min tanke är vi kanske måste till akuten?!
Under tiden har det också slutat blöda *puh*
Hon tror att han har petat sönder ett blodkärl långt bak i näsan så att blodet pumpats ut genom munnen, hon säger också att om det slutat blöda så är det ingen fara!
Tänk va fort olyckan är framme...jag är förvånad över hur lungt Albin faktiskt tog det ändå, trots att han ser allt blod som hamnar på händerna och känner att det rinner ur näsan och samtidigt kommer ut ut munnen, min modiga lilla hjälte!!!
Men fy! Usch vilken puls du måste ha haft! Men otroligt hur lugnet infinner sig hos en och man agerar korrekt och inte får panik själv, det är nog någon inbyggd överlevnadsinstinkt.
Vi funderar på Leksands sommarland till helgen, är ni sugna på en sväng?