Konstigt hur saker o ting sker ibland...
Hon tyckte att jag skulle följa med nån gång, då svarar jag att jag inte har någon nära släkt eller så som dött..
-Ingen mormor eller nåt? Säger hon då..
-Nej, min mormor hon lever!
En timme senare ringer telefonen; min mormor ligger på hjärtintensiven och är väldigt illa därann, mamma o gennes syskon sitter i denna stund däruppe o vakar.... =/
Min mormor har dock aldrig stått mig särskilt nära, vi brukar träffas vid jul och tidigare när hon var mer på alerten vid vissa födelsedagar..
Men, det är ju ändå min mormor som alltid funnits..
Men usch.. jag ska vara tyst i fortsättningen! Brukar faktiskt kläcka ur mig sådana saker om döden som slår in.. Hoppas verkligen att din mormor repar sig.
Kram