irritation eller omtanke??!!

Får inte så många kommentarer, trots att ni är en hel del som läser ( av fri vilja vill jag tillägga!)

Bloggen heter, som ni vid det här laget förmodligen redan har upptäckt, "Mitt vardagliga liv" för mig innebär det att det handlar om just detta, mitt liv, min vardag, min familj och allt vad det innebär.
Jag skriver mycket om det som irriterar och upprör mig, om jobbiga saker men också mycket om det fantasktiska och härliga som händer och sker i mitt liv....

Varför skrivet jag nu detta?!

Har idag fått en kommentar som stör mig något...kan hända att jag överreagerar något, men jag känner ändå att jag vill förtydliga vad bloggen faktiskt handlar om, och att den faktiskt är frivillig att läsa...

Tanken slog mig också att kommentaren kanske speglar vad fler av er som läser tycker?!!??

Delar av kommentaren:

"Du skriver om och om igen att det är bråkigt och tjafsigt med Albin...."
"....jag vilja tipsa om att tona ner skriverierna om allt som du tycker är jobbigt med din familj."
"När barnen vuxit upp och ni har en annan relation är det ingen som vill bli påmind om hur det var förr"

DEN som kommenterat har bett om ursäkt för att hon/han är anonym...kanske är det det som irriterar mig mest att DU är anonym...om du har åsikter om vad jag skriver ..varför inte tala om vem du är??!

Jag kommer INTE att sluta skriva om hur vi har det, jag står fullt och fast för allting jag skriver, och om det nu är så att barnen eller F inte vill läsa om det förflutna, några år framåt- då får dom väl låta bli då...

Bloggen kan man förresten ta bort, om det skulle kännas nödvändigt..
Men det här är vårat liv, det är inget som vi varken vill eller kan sudda ut....



Kommentarer
Anonym säger:

Om nu denna person retar sig på vad du skriver om sp kan ju denne sluta läsa din blogg tycker jag!!! Jag tycker du ska fortsätta som vanligt! U go girl. Kram

2011-04-27 | 22:02:24
Anna säger:

Jag tycker precis som föregående talare, stör man sig på någonting så behöver man inte läsa din blogg



Jag förstår helt hur du känner då A här hemma är jätte jobbig nu, sägs att 6års trotsen är värst så bara att vänta och se



Kram till dig

2011-04-28 | 08:26:41
Pernilla säger:

Jag läser din blogg för att den just handlar om ditt vardagliga liv! Vi har ju barn i samma ålder och jag känner igen mig i så mycket och det är därför jag gillar din blogg! Förresten kommer det ju att bli skitkul att kunna gå tillbaka och läsa om hur det var just då i ert liv och ni kommer säkert att skratta åt det! Förlåt att jag inte kommenterar mera men oftast känner jag att jag inte har något att tillägga men jag ska bättra mig! Fortsätt skriv om din familj och era bekymmer så jag vet att fler har det som jag. Kram på dig

2011-04-28 | 18:40:11
Johanna säger:

Hej! Det är jag igen! Med namn den här gången :-) Kul att du får medhåll, kanske det är jag som tänker fel. Men jag anser att man som förälder ska tänka på barnens integritet eftersom dom själva inte kan föra sin talan. Jag tycker att det är orättvist att skriva varje gång du är arg och sur på din son. Så ofta som du är det funderar jag om han har nån problematik? Jag säger det inte för att vara elak, utan för att för hans skull kanske man borde ta reda på om man ska bemöta honom annorlunda. Jag tycker att du skulle vara en ÄNNU större förebild för andra mammor och pappor med barn som trotsar (eller har annan problematik) om du vågade erkänna, sedan söka hjälp, och sedan visa att det blir annorlunda hemma. Jobbar man utifrån metoden "Fem gånger mer kärlek" ger det ju omedelbart resultat. Är det trots kan det ju växa bort, men har han andra behov blir det ju absolut inte bättre för att man "väntar ut" det. Det var så jag menade, du behöver inte ta alla kommentarer som kritik. Har man valt att tvätta byk offentligt får man också tåla att folk kommenterar. Särskilt barn är ju ett känsligt ämne. Lycka till med Albin, och kolla gärna upp Martin Forsters "Fem gånger mer kärlek"!!

2011-04-29 | 18:19:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback