Länge sedan
Dom har inte avtagit, men dock blivit något bättre och mer hanterbara..
Har oxå fått några kommentarer om att jag hänger ut mina barn lite för mycket...ja.. inte vet..kanske gör jag det men såhär ser vårat liv ut..
Nu är det dags igen...
Jag blir bara sååå irriterad på kanske alldeles för små bagateller, men han är såå fruktansvärt retsam och dryg många gånger!!
Jag försöker vara en bra mamma och svara nåt pedagogiskt..eller åtminstone nåt civilicerat, när Albin kommer med sina knäppa ideer, frågor elleer begär och önskningar..
Det är lixom ett evigt tjatande här hemma, heeela tiden om vad han vill ha, vill ha och vill ha!
Han har omöjliga krav...
Ett exempel:
Igår fick han en "klibbis", en sån där klibbig liten grej som man kan kasta på väggen så fastnar den, blir den lite dammig eller smutsig så klibbar den mindre...
Först gnäller han om att den inte är tillräckligt klibbig, och får diverse utbrott pga detta, jag sköljer av den och gör mitt bästa för att få den klibbig...
Gissa?!
Den blir föööör klibbig, han vill inte ha den klibbig!
-Mamma, gör den så den inte blir klibbig!!!
Om jag svarar att jag inte kan, blir han galen!!
Han tjatar, tjatar och tjatar...
Detta var en kort variant av hans tjat ang. denna klibbis, det är inte bara en gång utan upprepade gånger under dagen som han tar upp samma diskussion..
Alltså mitt tålamod är inte långt...
Är det inte "klibbis" som det handlar om så är det något annat på samma nivå..
Jag kokar inombords tillslut, för jag kan inte lösa det han ber om och han förstår inte vad jag säger - han har sådant tunnelseende när det gäller vad han vill!
Det går inte att avleda, det går inte att kompromissa, det går inte att förklara, det går inte att bli arg..han ger sig inte han tjatar på...ibland tills jag skriker så att säkert grannarna får hålla för öronen..
Ja, jag vet jag är en kass mamma men hur f-n beter man sig???????
Ja du Therese.. jag tror nog att du har tålamod av guld! Tycker att du är väldigt behärskad och tålmodig när vi ses.
Kör han samma race med Fredrik? Å hur slutar historian då?
Jag känner ibland att Agnes får för mycket hjälp och uppmärksamhet så hon spelar på det för att komma i centrum å barn kör väl på om de blir sedda oavsett om det är negativt eller positivt?! Det är svårt för att ge dem för mycket egentid och kvalitetstid med en förälder tror inte jag heller är bra för man är ju trots allt en hel familj och ska leva därefter. Äh, vad vet jag?! Kämpa på, du är bra!
Agnes stackarn hade ett blodfyllt öga igår på dagis (efter Williams spark). Det var ju inte meningen, tror William blev jätterädd men det gick ju dock bra, hennes ögonvita har varit nästan bra idag.