Allmänt

Orkeslös...

Jag är helt slut, slut som mamma, jag pallar inte mer!!!

Vad gör man när energin och glädjen tar slut?

Hur tar man nya tag när allt verkligen känns helt hopplöst?

Vi är fast i en ond spiral som vi aldrig kommer att ta oss ur..
Vad är det för fel på oss som föräldrar?
Vad har vi gjort som har blivit så fruktansvärt fel? 
Hur kan detta lilla barn ha så mycket ilska inom sig?

Jag kan inte leva såhär nå mer...

Vad gör man????

#1 - - Johanna Olsson:

Men älskade Therese.. jag gör vad som helst för dig/er vet bara inte vad jag ska erbjuda som du nappar på, då du är bra envis och gärna vill fixa allt själv. :)

Vill du prata så finns jag garanterat jag har ALLTID tid för en vän som dig!

Kram, ring gärna

#2 - - Anonym:

Kontakta ditt bvc så kan du få komma i kontakt med Familjerådgivningen. De har jättebra psykologer specialiserade på barn och föräldrar relationer.

Tyck inte att det är ett misslyckande, utan se det som en chans att ni får hjälp på traven. Att få höra en utomståendes åsikt.

Du måste också förstå att det är en stor omväxling att få syskon! Kanske bara du och sonen ska umgås några timmar varje dag? Ha lite mamma-son-tid tillsammans! Inte för att mena ngt illa så tror jag att du och Albin har kommit in i en ond spiral. Det kan man även läsa här mellan raderna. Du är nervös och orolig hur han ska sköta sig medans att Elma är så underbar och snäll. Barn känner av minsta lilla oro man känner och jag tror han spelar ut dig!

Nej, nu får det vara nog. Det är dags för dig att återta kontrollen! Bestäm dig och kör på en linje och ge dig inte. Får han ett utbrott, ja men lyft ut honom då från rummet eller gå själv därifrån. Ju mer ni försöker att prata och lugna ner honom, desto mer bränsle får hans eld! Markera att detta är inte ok, och sedan lämna honom. Efter ett tag kommer han definitivt att ge sig! Hur är han på dagis? Är det samma ilska där eller är han lugnare där?

Lycka till och kontakta ett proffs som kan guida er fram!!!!!!!!!!

#3 - - Therese:

#4 - - Therese:

Duu, du om någon ska absolut inte känna dig som en dålig förälder!! Men alltså, du har två stycken nu å ta hand om, båda ska ha tid och ork, och man själv ska orka. Jag kan tycka det ibland e tufft att hinna med en juh, å e man trött så vet vi väl alla hur man orkar med,eller inte..Det är ingen som klandrar dig, du är inte mer än mänsklig!

Jag tror också på att du ska be bvc om råd, du e ju absolut inte den första som pratar med dem. Dessutom kan det bara va bra att ta lite hjälp utifrån, det kan ge perspektiv som man ibland kan ha svårt att se själv. Bara att prata med någon utomstående kan få en att orka ta nya tag..Tro mig,,jag vet!! =)

Stora kramar!!!