Ångest..

...panik
...livrädd
...förväntansfull
...oro
...nervös

Mycket far runt i huvet nu..
 

Kan inte förstå..o vill inte heller riktigt förstå att det faktiskt kan vara i full gång den här tiden imorrn...

Jag vill inte föda barn!!!

Alla säger " det kommer gå bra"....men va ska man annars säga????? Det är juh inte alls säkert...bebisen kanske dör, den kanske får syrebrist o blir cp-skadad...kanske har den gomspalt?, hjärtfel, inga fingrar eller tår...ja inte vet jag...kanske jag dör?

Hur kommer jag reagera på smärtan, hur kommer jag att känna mig när alla, framför allt F ska se mig i denna situation..kanske är kejsarsnitt det bästa för mig???!

I vilket fall som helst så står sängen på plats i sovrummet, bilbarnstolen är monterad ochde andra sista förberedelserna är klara...så på så sätt är vi redo...

Sömnen inatt blir det väl inte mycket av...


Kommentarer
Kerstin säger:

Hej!! Hur går det? Har det kommit nån bäbis än? Har ni "tid" imån eller hur var det? Spännande! :) Jag var också tokrädd för att vår lilla Hugo skulle ha nåt "fel".. Han fick syrebrist men utan några "skador" :) Inga fel på honom alls, han är bara helt underbar, så jag tror nog att om din bebis får syrebrist så klarar den nog sig ett tag ändå, du vet, läkarna kan ju sånt där! :) Dom skulle ju inte riskera ditt barns liv! Lycka till med allt! Kraaam!!

2009-10-11 | 16:12:29
Bloggadress: http://vegaplan.blogg.se/
Therese säger:

Jaa,alltså..Kan ju säga så här, att du kommer inte tänka så mycket på att F ser dig som han gör =) Jag ville inte ens tänka på att Matte skulle se mig och jag hade i huvet alla förlossningar man sett på teve, hur mammorna knatar omkring, låter urtidsläten o så..Men kan säga att det var så himla lugnt o stilla och inte alls som jag hade föreställt mig.. Det finns liksom inte i huvet att man tänker på hur ens partner ser en eller reagerar..F kommer ju vilja hjälpa dig o stötta så han finns ju där för att vara ditt stöd, du behöver inte tänka på att han ser dig på nå särskilt sätt.. Han e ju där för att dela en enormt,stor,underbar o viktig del av era liv =) Man liksom bara är på nåt sätt under förlossninen. Å jag va ju också huur livrädd som helst, trodde aldrig att "jag" skulle fixa en förlossning..Tänkte precis som dig, att vad e det som säger att det inte blir nå fel, men neejj. Å jag försökte tänka på att kroppen vet hur det ska gå till, det liksom finns "inbyggt" på nå sätt.. Jag försökte tänka på att låta kroppen fixa förlossningen.. Jag tror att du fixar det!! Å du måste ju höra av dig/er så fort den lilla kommit! e nyfiken så man spricker hihi

2009-10-11 | 17:38:06
Bloggadress: http://tessan80.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback