Dag 13

Ett ögonblick:

Kommer att skriva om ett skrämmande ögonblick...

Jag vet inte varför jag kom att tänka på just detta ögonblick, det är egentligen inget ögonblick som jag vill minnas men ändå något som etsat sig fast, och det är just ett ögonblick det handlar om...

Det var en dag i början av november 2009, Elma var alldeles nyfödd bara några veckor gammal hon låg och sov i sin säng i sitt rum mitt på dagen..

Jag pratar i telefonen och går runt i huset, jag smyger in i Elmas rum av någon anledning och kikar på henne..jag är nojjig som bara den och kollar ofta andningen, gör det även i denna stund..
Måste kika lite närmare, ser inte att hon andas... (pratar fortfarande i telefonen), jag måste lägga ner handen på hennes bröst..
AAAAHHHH, HON ANDAS INTE!!!!!
Jag skriker rakt ut och får panik, sliter samtidigt upp Elma ur sängen..
Då spärrar hon upp sina stora blå och tittar på mig..

Personen i telefonen (som är någon nära) undrar vad som händer, hon andades inte säger jag med gråten i halsen...men hon gör det nu!

Albin hörde allt och kom in skräckslagen och frågar, oxå han alldeles förtvivlad, andas hon inte???!!

Allt detta sker på mindre än en minut, men jag minns det i minsta detalj, jag vet inte ens vad som egentligen hände, om hon andades och jag inte kände det eller om hon helt enkelt inte gjorde det?!

Har nog aldrig blivit så rädd, jag trodde, om än för bara några sekunder, att min lilla tjej hade slutat andas..

#1 - - Lena:

Hej fina du!



Usch, vilket ögonblick! Hemskt...=(



Det gick bra att stänga, kunde åka vid 17:30.

Tog beslut att sluta med sopporna idag och efter lite mat känner jag mig bättre. Blev nog helt koko av dem denna gång, kroppen fixar nog det bara en gång.

Får kämpa på med vikten på vanligt vis! Hellre det och inte känna mig deprimerad! =)



Hoppas du har en fin helg, här hemm kalasar vi för fullt. Imorgon är det dags för vårt första barnkalas någonsin, hualigen! Haha!

Håll tummarna att det går bra!



Kram på dig!!!



(Glad jag är över att ha dig på jobbet igen! Hihi!)