Livet på en skör tråd...
Jag hade henne i sängen och slumrade till (IDIOT!!!) hör en jätteduns och ett gallskrik-herreguud..
Hon skriker och skriker, vilket är väl i sig ett bra tecken?! Hon är rädd och troligen chockad, precis som sin mamma =(
Jag slänger mig på telefonen och ringer rådgivningen..men så börjar hon chippa efter andan...i panik slänger jag på luren och slår 112
Får prata med en jättegullig tjej samt en akutsköterska, under tiden börjar Elma bete sig som vanligt o busar med sin bror, sköterskan på telefonen tror helt enkelt att Elma bara skrikit och blivit så rädd så hon lät som hon gjorde men att hon nu är helt ok!
Hon säger att vi ska ringa bvc och få en tid för kontroll där nu på morronen.
När klockan blir åtta ringer jag BVC, där hänvisas jag vidare till hälsocentalen..
Rådgivningen på hälsocentralen säger att vi inte behöver komma då Elma nu mår bra.. MEN jag insisterar, när akutsköterskan på 112 har sagt att Elma ska kollas upp då vill jag att dom gör det!
Vi fick en tid nu om en timme, kl. 10.00
Jag blev sååå rädd, så många tankar far i mitt huvud..tänk om det iNTE hade gått bra...Sånt här ska inte hända, endast slarv helt enkelt - skäms så!!
Sååå tacksam att min lilla sköna böna verkar ha klarat sig utan skråmor trots att hennes mamma borde tvångintas på föräldrakurs!!!
Åh älskade vän!!!
Vad hemskt! Men sååå skönt att allt gick bra.
kram på er!