Relaterat

Jag är liten. Jag lever i nuet. Ändå tar du så hårt tag om min arm. Bara för att jag inte kan välja glass lika snabbt som du i affären. Jag gråter. Du säger: Då får du stå där själv då! Själv? Men jag älskar dig ju kära förälder – hur kan du överge mig?

Barn är små. De är beroende av en vuxens kärlek och tålamod. Det skapar tillit och självkänsla. Tänk efter nästa gång innan du i din stress behandlar ditt barn illa.

S. E

.............................................................................................................................................


Läste denna insändare i GD igår, fick mig en tankeställare, det kan verkligen ha varit jag som stod vid glassdisken och tjatade på mitt barn..( tar dock inte hårt i armen..) varför denna stress alltid?!